niohundranittionio saker jag aldrig skulle göra


internationella kvinnodagen

Lyssna på Säkert!s "allt som är ditt" och var lite girlpoweriga av er idag.

två saker som får mig att le en söndag




4 sanningar

1. Asså hur bra vore det inte att gå på fetaste second hand-rundan och bara köpa på sig sjukt billiga, halvfula kläder som man kan klippa sönder så att de blir fina.
2. Det kliar i fingrarna att få plocka fram jeansjackan och conversen.
3. Längtar efter att springa runt mitt i natten men man fryser inte ihjäl för det är varmt ute.
4. Vill att det ska bli april och Kent släpper nytt album.

ett år är så väldigt långt





berns asiatiska



Igår var jag, Ida, Ebba och Sanna på Berns för att äta deras asiatiska brunchbuffè. Det var så himla gott! Det fanns en sushibuffè, en varm buffè, en kall buffè och en desertbuffè.


<3



Desertbuffèn var helt galen, bara den är verkligen värd att besöka Berns för. Bästa lördagen!

macarons och audrey

macarons


audrey hepburn

Ikväll ska jag äta macarons och umgås med Audrey. Det är väldans skönt att vara hemma igen.

jordbävning

Afternoon in Bed


Idag var jag med om min första jordbävning. Den varade i cirka tre sekunder men det var spännande.

genialt


JUL & NYÅR


Det första jag gjorde när jag kom hem från Milano var att ställa mig och baka lussebullar och göra julgodis, det var helt grymt galet gott med nybakta lussebullar.


Jag slog in julklappar med fint papper och lack!


Så blev det julafton och juldagen. Här är vårt alldeles utomordentliga smörgåsbuffé.


Så här såg jag ut när jag firade jul hos mormor och morfar, jag fick fina klappar. 70 % av dem bestod av flytta-hemifrån-saker, nu fattas bara en lägenhet and then I'm good to go.


Sedan blev det nyårsafton och den firades hemma hos Jesper med alla som jag tycker om. Jag hade på mig världens finaste rymtklänning från Rodebjer som det inte finns någon bra bild på. Man kan skymta den i bakgrunden.


Efter tolvslaget fyllde Ida 20, då åt vi tårta, sjöng och hon öppnade paket. Jag gav en fotobok i tryckt format och Ida blev jätteglad. Vi kramades länge och fick tårar i ögonen, det var väldigt fint.


Jag, Ida och Linnea åkte hem jättetidigt på morgonen, då var det världens vackraste morgon.

MILANO ✈ STOCKHOLM


ARG

Igår knyckte någon min telefon. Fytusan så arg jag är! Det är bara en materiell sak, men det är jobbigt i alla fall. All musik, alla bilder, väckarklockan, telefonen, numren, allt är borta. Allt blir så oerhört knöligt, jag måste gå till polisen (som jag är lite rädd för), företaget som jag köpte telefonen av har gått i konkurs och jag vet inte hur det påverkar försäkringen, jag kan inte höra av mig till någon förutom via datorn... Jag är rädd att jag måste gjort något riktigt dumt för först åt en bankomat upp mitt kort och nu har någon tagit min telefon! Jag känner att Murphy's law börjar låta vettig...

DET EVIGA MATPROBLEMET...

En sak jag verkligen kommit till insikt med genom att bo själv är hur förbannat tråkigt det är att äta och laga mat åt sig själv. Varför anstränga sig någevidare när det ändå bara är jag som äter? Missuppfatta mig verkligen inte jag älskar mat, laga, äta, planer och så vidare, men halva nöjet är ju liksom att få någon annas åsikt. Sedan är det fasiken så mycket roligare att sitta vid ett matbord och socialisera sig än att sitta på en pinnstol med en dator som den enda sociala tillgången på några meters radie...

Med detta faktum i åtanke bjöd jag över min partner i brott, Michaela, för att vara en del av matbordets sociala cirkel. Men ack, karma slog till i form av ytterligare en komunaltrafikstrekj eller "sciopero" som det heter på pastaspråk (den andra på två veckor) och allt vad tunnelbanor, bussar, spårvagnar heter blir icke-fungerande. Med andra ord kan inte hon, eller jag för den delen, ta sig någonstans. Svordomar, svordomar, svordomar och lite mer svordomar.

Så vad händer? Tja, just nu sitter jag på stengolvet i mitt hyrda rum med min enda elektroniska sociala tillgång och har i en timmes tid frenetiskt letat efter ett kul recept utan någon större framgång. Herre Jesus vad jag älskar ungkarlslivet!



Under tiden detta begrundas är det möjligt att njuta av minnet av en betydligt mer lyckad middagsafton. Rökta räkor, saffransaioli och Ivar Idasson.

Svordomar åt de komunanställda lokaltrafikschaufförerna!!!

FÖR REGNIGA DAGAR SOM DENNA


ONE NIGHT TO PUSH AND SCREAM



Flyttar förhoppnigsvis för sista gången...




Bild

NO ONE'S GONNA LOVE YOU MORE THAN I DO



Ida kommer och hälsar på om en månad. Jag kan knappt vänta, jag saknar Ivar så satans mycket.

Jag tittade igenom några gamla bilder på datorn och snubblade över en mapp med en av våra berömda frukostar i början på året. Jag blev lite tårögd och ledsen i hjärtat. Det var en månad sen vi satt på min säng höll om varandra och grät. En månad är en så otroligt lång tid. På en månad kan så mycket hända, så mycket har hänt. Inte bara på en månad, sedan vi hade den där frukosten i slutet av februari har det hänt så mycket. Så många stunder av skratt; studenten, midsommar, körkort, Västerås. Och nu, Milano för mig. Här har jag undersköna, fina, nya människor som jag har kommit att tycka mycket om under en kort tid, men hemma finns den finaste människa jag vet, min allra bästa vän.


RATHER DIE IN YOUR ARMS THEN DIE LONESOME


KANELBULLENS DAG UTAN KANELBULLAR


I brist på existerande kanelbullar (dvs icke-IKEAköpta frysta sådana) får en två veckor gammal bild ersätta en sådan. Den var i och för sig god, så vitt jag kommer ihåg.

Jag förklarade idag för donnorna i min klass vad en kanelbulle var, alla fyra tittade ytterst skeptiskt på mig. Det är visserligen lite konstigt att ha två kalerdarieutmärkta dagar för att fira bakverk (!)...

FOTBOLL, BAKELSER OCH TRUMMOR I PARKEN


Det här är min utsikt mot innergården från mitt rumsfönster.


Jag och Michaela åkte för att titta på Inter - Napoli på i lördags.


Vilket äventyr det var, italienare är verkligen så engagerade i sin fotboll. Efter Inters tredje slarvmål reste sig halva publiken upp och gick hem, jag anade en tår i någras ögonvrår.



Domen är så vacker att det nästan gör ont i hjärtat varje gång man tittar på den.


I söndags mötte jag upp Patrik och Michaela för lunch på härligaste cafét.



Vi fikade givetvis lite också.




Vi gick genom en park Sempione och hittade en gäng killar som satt och trummade!


Det var bara så härligt random och alla tre konstaterade att: "Vi bor i en av världens underbaraste städer!"

Jag har som sagt fått internet att fungera på min dator, vilket är så fruktansvärt skönt. Det betyder att jag kan blogga mer, så NU ska jag vara duktig och ta med kameran vart jag än går!

JAG ÄR OTROLIGT TEKNISK FÖR JAG FICK NÄRVERKET ATT FUNGERA!!!

Bara därför är symbolen men bilduppladdningen borta... Återkommer inom kort!

Tidigare inlägg
RSS 2.0