flavoroffashion

Bilder

Ålltså, hej väskan! Jeeeeeesus vad snygg!!! Är otroligt i mycket behöv av en ny väska, har dragits med samma tygkasse i snart två år. Men, jag är väl alldeles för kräsen av mig som med allt annat i princip.

Hur som haver så dras jag fortfarande med den här jävla halsen! Blir skogstokig, det vill varken bryta ut i en förkylning eller försvinna! Det resulterar i att jag inte kan springa och jag löper lite amok här borta. Jag ska försöka att göra det bästa av situationen och ge mig ut på en rask, med betoning på rask, promenad ikväll när det blir lite svalare!

Bild

Igår var jag och mamma ute på vårt landställe och plockade blåbär, hur mysigt som helst! Det var sådär som det ska vara; vi hittade ett superställe med jättemycket blåbär, fikade med kaffe och bullar samtidigt som vi tittade ut över sjön, höll på i fyra timmar och fick ihop 3,8 liter. Som balsam för själen!

Min hals trasslar. Jag blir tokig, jag kan inte springa. Det började i onsdags och verkar inte vilja ge sig. Jag ska ju springa midnattsloppet om tre veckor, det är nu jag ska träna som hårdast!!! Otroligt irriterande, jag får ägna mig åt andra aktiviteter istället som till exempel kvällspromenader...

Bild

Just för tillfället har jag megastor söndagsångest, mest för att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har tre dagas ledighet och har ingen jävla aning om vad jag ska hitta på, förstår vad semesterstress handlar om!

Jag har hur som helst tagit mig i kragen och fixat lite grejer med CSN vilket är skönt. Imorgon är det två månader kvar till avgång... Läskigt!

Bild

Igår var en hemsk dag, när över 80 ungdomar dog på grund av en skottlossning. Ändå sedan jag fick veta detta har jag gått runt som i ett töcken. Alla sysslor på jobbet utförde jag mekaniskt, utan att tänka. Jag lyssnade hela tiden till P1:s och P3:s nyhetsövervakningar och berördes med så många andra. När jag kom hem kom tårarna och jag grät för allt som hänt och ramlade sedan ihop i en hög på soffan och somnade tvärt. När jag vaknade upp ringde jag till mamma och pratade med henne.

Under denna vecka har två händelser fått mig att tänka så mycket på livet och att man inte ska ta någonting för givet. Det kan vara så kort. Alla de ungdomar som dog var antagligen friska, starka och hade hela livet framför sig, precis som jag. Därför är det så oerhört orättvist att någon tyckte sig vara allsmäktig nog att ta livet ifrån dem.

Varför?

Jag kan inte för mitt liv förstå varför. Politik? Etnicitet?

För första gången i mitt liv är jag rädd för att dö. Så kolossalt rädd. Det är så mycket jag vill hinna med, tänk om någon skulla ta ifrån mig mitt liv, min styrka, min häsla och mina framtidsdrömmar. Mamma sa till mig att man inte kan tänka så; att gå runt och oroa sig för att dö inte är att leva. Visst har hon rätt. Samtidigt har jag aldrig förr känt en så stark rädsla för döden som jag gjort idag.

I onsdags hade jag en liten återträff med min klass, det var riktigt kul. Kul att se alla efter studenten och få höra vad de tänker till hösten. Mindre kul var att jag lyckades festa bort mitt Iphone-fodral, skit också. Ännu mindre kul var det när jag såg min telefonräkning denna månad, gjorde ju ett katastrofalt misstag med 3G-nätet och spotify... Men hey, det kan inte vara guld och gröna skogar varje dag.

Min nya favoritsyssla är att på jobbet lyssna på sommarpratarna i P1. Idag blev jag så fruktansvärt berörd att jag grät flera gånger. Kvinnan som pratade hade förlorat sin man i cancer när deras barn var små, hon berättade hur de tagit sig igenom det hela. Det enda jag kunde tänka på var att livet kan vara så oerhört kort och att man aldrig kan veta när och om det hemska kan inträffa. Jag var tvungen att ringa till min mamma och säga att jag älskar henne, hon stod inne på Team Sportia och jag började gråta igen när jag ringde. Allt i tillvaron är flyktigt, därför bör man tänka på att inte ta något förgivet. Jag vet själv att jag många gånger glömmer bort att visa tacksamhet gentemot livet, för jag är ändå en av dem som får vara lycklig någon gång varje dag.

Jag är sugen på att köpa ringar, stora i silver med turkoser i. Alltså som de på bilden.

Jag vet att många kanske varit oroliga för min existens då det varit tyst och tomt på bloggsidan. Jag lever hur som helst. Det jag har gjort istället för att bara en aktiv bloggförfattare är att fira min vän Hannas 20-årsdag, dansat lite vilt, läst ut Haruki Murakamis bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, ätit körsbär, badat.

Italienkänslorna börjat nog infinna sig, vet inte exakt vad jag känner men något är inte som det brukar. Kanske är det för att Ida är i Jämtland och ska stanna där en måndag, kanske är det för att det börjar kännas som om hösten kommer, kanske är det för att jag börjar inse att jag ska lämna allt. På riktigt. Jag vet inte.

Vi åkte ut till Vätö självplock och plockade jordgubbar. Ibland är jag ändå tacksam att jag bor i på en så fantastisk plats!

Imorgon är jag ledig, vilket är skönt och välbehövligt. Jag har varit så satans trött hela veckan att jag slocknat runt nio varje kväll. Imorgon ska jag plocka jordgubbar, förbannar dock mig själv att jag lämnade min kamera hemma hos mamma...

Det är otroligt mysigt att hinna strosa runt på sommaren och plocka blommor trots att man inte är ledig. Jag är bara ledig lite då och då men har ingen längre semester, då är det härligt att ta vara på små stunder och njuta fullt ut! Som idag när jag var ute och promenerade i min absoluta favoritklänning!

Som jag nämnt tidigare vill jag väldigt gärna tillföra lite färg till min annars svartdominerade graderob. Med det uppdraget åkte jag tidigare i veckan in till hufudstaden för säkerställa mina pengar i nya plagg. Vilket kolossalt misslyckande! Jag kom tillbaka med tre svarta plagg, två klänningar och en kjol. Vad vi lärt oss av det här då? Antingen att jag är fruktansvärt dålig på att köpa färgade plagg eller att jag inte klarar av att hålla löften till mig själv.

Bild

Som jag nämnt tidigare vill jag väldigt gärna tillföra lite färg till min annars svartdominerade graderob. Med det uppdraget åkte jag tidigare i veckan in till hufudstaden för säkerställa mina pengar i nya plagg. Vilket kolossalt misslyckande! Jag kom tillbaka med tre svarta plagg, två klänningar och en kjol. Vad vi lärt oss av det här då? Antingen att jag är fruktansvärt dålig på att köpa färgade plagg eller att jag inte klarar av att hålla löften till mig själv.

Bild

Jag har varit en dålig bloggare, jättedålig den sista tiden. Pardonne-moi, jag har lekt med min nya fån hehe... Jag var som ett barn igår när jag fick använda den efter jag bestämt mig för att jag inte orkar vänta tills på tordag då mitt nummer flyttas till micro-SIMet, så jag klippte mitt gamla SIM-kort och det gick finfint!

Men det jag skulle skriva var att jag såg det har fotojobbet för någon dag sen och har inte kunnat få det ur mitt huvud sedan dess. Det är så galet snyggt att gå en färg all in, jag skulle kunna sno denna outfit rakt av på stört! Jag tror att byxorna och kavajen kom från Gina Tricot och trots att jag är fattig som en kyrkråtta för tillfället är jag så grymt sugen på att köpa båda!

Bild

... eeeeeen IPHONE!!! Som jag inte kan börja använda fören nästa torsdag då jag fått ett micro-SIM-kortet och mitt nummer överförts till det nya kortet, givetvis. Tusan också! Fast den som väntar på något gott...

Åh, vilken söndag jag hade igår. Jag och Ida åkte ut till mitt landställe och lagade en hejdundrans middag och åt den utomhus med massor av tända ljus och sen åkte vi hem. Jag tog bilder men har varken laddat över dem eller redigerat, så det kommer imorgon.

Just nu sitter jag och tittar på fina bilder i fina bloggar och lyssnar på Edith Piaf och drömmer lite om italienska kvällar, vandrandes hem över kullerstenar... Det är i alla fall så jag föreställer mig att der kommer vara. Jag är så ivrig att få se världen och "börja" mitt liv! Visst är det ändå fint när man är ung och har hela världen vid ens fötter, bokstavligt talat?

Bild

Med vädret kommer ett litet sug efter filmtittande, nerburrad i ett täcke. En sådan där bra film så att man blir helt inne i filmen och glömmer allt runt omkring. När filmen blir som på riktigt och man gråter eller blir så arg eller frustrerad och det känns som bröstet ska sprängas. När man får vara någon annan för en liten stund. Det allra bästa är när man ser en sådan där bra film för allra första gången, då man inte vet vad man ska förvänta sig och man blir så glatt överraskad och så kan man inte släppa filmen på flera dagar. Det är bland det bästa som finns.