flavoroffashion

I fredags samlades vi hos Eduardo för att laga en tvättäkta svensk middagsklassiker - köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt från IKEA.


De hungriga pojkarna parkerades i soffan, medans jag och Michaela kirrade biffarna. Bokstavligt talat alltså.



Det blev ett gäng finfina köttbullar! Dock krävdes det nog en aning mer krydda, de var lite smaklösa...


Gräddsåsen var ungefär det godaste jag ätit, det var så jag ville gifta mig med gräddsåsen.


Eftersom att vi åt svenskt skulle det också drickas på samma vis, det vill säga vi drack mjölk till maten. Mycket underligt ansåg icke-svenskarna i sällskapen men också väldigt passande till maten!


Sedan korkades vinarna och whiskeyn upp och självutlösaren åkte på. Det var ett fint avslut på fredagsmiddagen med Sverige-tema!

Ida kommer och hälsar på om en månad. Jag kan knappt vänta, jag saknar Ivar så satans mycket.

Jag tittade igenom några gamla bilder på datorn och snubblade över en mapp med en av våra berömda frukostar i början på året. Jag blev lite tårögd och ledsen i hjärtat. Det var en månad sen vi satt på min säng höll om varandra och grät. En månad är en så otroligt lång tid. På en månad kan så mycket hända, så mycket har hänt. Inte bara på en månad, sedan vi hade den där frukosten i slutet av februari har det hänt så mycket. Så många stunder av skratt; studenten, midsommar, körkort, Västerås. Och nu, Milano för mig. Här har jag undersköna, fina, nya människor som jag har kommit att tycka mycket om under en kort tid, men hemma finns den finaste människa jag vet, min allra bästa vän.

Pappa och Malin var och hälsade på mig i helgen. Det var så himla kul att få träffa dem igen, vi strosade runt på Mialnos gator och hade typ världens finaste höstväder.


På fredagen hittade vi en resaturang som var ungefär världens bästa. Den hette Il Guru och var sådär italiensk som man tänker att alla restauranger ska vara. Här har man inte smör på brödet utan man doppar det i olja och vinärger med salt och peppar, det slår alla smörpaket i världen för det är så gott.



Jag åt en carpaccio för första gången och det var riktigt gott!





Efter middagen lämnade jag Pappa och Malin och åkte vidare hem till Michaela och Patrik för lite utgång. Och utgång blev det, minst sagt, jag kom hem tre och sov i ca fyra och en halv timma innan jag skulle upp.



Jag och kaffet var kompisar på lördagen.


Här är jag och Malin under den välbehövda kaffepausen.



Sedan strosade vi runt och hamnade i de mest fantastiska kvarter, de var så otroligt vackra.




Jag tog med dem till Parco Sempione, som visade sin bästa sida.




Vi handlade med oss lite småplock och hade lite picknick på Pappa och Malins hotellrum. Jag dog lite när jag åt gorgonzolan för den var så god, jag hävdade också att om jag bara fick äta en sak för alltid skulle jag välja den gorgonzolan...

På söndagen hände en massa tråkigheter som att en bankomat snodde mitt kontokort och jag har nu blivit tvungen att spärra det och beställa hem ett nytt från Sverige. Det var minst sagt lite kaosartat och blev ett mindre kul slut på en mycket fin helg.

Eftersom att det var den stora provskrivardagen igår så kände vi att det var väl inte mer än rätt att gå ut och fira! Så det gjorde vi, vi åkte till corso Como och hamande på en troligtvis jättebra bar.



Vi drack aperitivo, vilket betyder att man får mat och drinkar för typ 10 euro. Jag och Inna var de enda i gänget som inte pratade spanska, men det gjorde inte så mycket för Innas immitationer av spanska var väldigt roliga.



Baren som vi först hamnade på hade ett litet problem; vi var de enda som var där. Så vi drog vidare efter ett tag.


Jag hatar egentligen att fota med bilxt, men jag gav upp efter några försök med höjt ISO, låg bländare och lång slutartid... Här är jag och Juan i alla fall.



Jag beställde en strawberry daiguiri som uppskattades, och snoddes uppenbarligen, av flera än jag.


Så firade vi att vi förhoppningsvis klarat oss och gått vidare till nästa nivå!

Idag är det den stora provskrivardagen. Alla skriver prov idag i tre timmar, avundsvärt har alla mina käraste vänner redan fått det avklarat när jag väl intar provpositionen. Jag är inte så jättenervös, jag kan det här. Det ska bara finslipas lite. Ikväll ska vi fira. Imorgon får jag finbesök.

Undrar vad alla på stan tänkte när de såg en tjej med en purjolök uppstickandes ur väskan...

Milano bjuder på kallare väder. Vilket betyder att jag faktiskt kan använda de kläder jag tagit med mig och inte bara typ en tredjedel. Jag klagar verkligen inte, att få dra på sig halsduken är härligt. Jag tror i och för sig inte att jag kommer få uppleva en lika vacker höst, i form av färger på löven, här som hemma, eller kanske om vi åker en bit utanför Milano. Ska propsa på det där med mini-tripp för de andra...

Igår blev det en kväll som inte riktigt gick som den skulle men blev bra ändå. Vi skulle egentligen ha åkt hem till Eduardo och fixat lite småplock till middag, men alla mataffärer hande stängt så vi fick tänka om. Vi gick till en restaurang istället. Tiramisù har blivit en liten besatthet bland oss.



Här är Eduardo eller Edde, som han numer kallas. Edde har ätit penicillin och får inte dricka alkohol, när han beställde en Sprite till maten tittade servitrisen på honom som om han vore 11 år! Jag och Patrik lärde honom att säga "fett bra" och var eniga om att det är ett otroligt viktigt svenskt uttryck.



De spelade otroligt poppig musik när vi åt. Dock måste jag säga att mitt och Michaelas privta spotify-premium-i-mobilen-disco-men-endast-90-tals-hits var mycket roligare.



Vår hemgjorda tiramisù var i och för sig ganska mycket vassare. Fast, det är så sjukt gott!



Sen drog vi vidare till Corso Como, en bargata. Där vankades det privatdisco, skönsång, dansmoves (allt mitt på gatan utan någon som helst utskämningsfaktor), två fejkade dry martinis och nattmat i form av glass. Glassen här är inte av denna värld, det är helt sinnesstört vad god den är!!!


Idag vankas det fotboll; Milan - Palermo och sedan födelsedagsfirande!

Det blev ingen lyckoupplevelse för magkänslan igår. Snarare tvärtom.

Det finns ingen anledning att dra igenom varför, jag kände kort och gott att jag inte hade mått bra av att bo där. Det hade verkligen inte känts hemma. Det var med lite tungt hjärta jag somnade igår, jag vaknade med eftersmak av uppgivenhet.

Jag ska prata med skolan idag. Det känns bara lite jobbigt att inte veta vart man ska ta vägen, men det löser sig. Det gör det alltid.



Bild

Idag ska jag kolla på en ny lägenhet. Jag håller verkligen tummarna, det vore så otroligt skönt att veta att här ska jag bo nu. Det är ju inte bara jag som kommer bo där, jag betalar fortfarande för en delad lägenhet med eget rum. Däremot står lägenheten som jag ska kolla på tom just nu, vilket betyder att om jag skulle välja att flytta dit så kommer jag att bo ensam ett tag i alla fall!

Jag går på magkänslan, den vet alltid bäst.



bild

I fredags fick jag veta att jag måste byta lägenhet. Tydligen har min hyresvärd fått problem med lägenheten och måste sälja den. Om exakt två veckor ska de nya ägarna ta över, så nu har jag tre olika lägenheter som jag ska titta på.

Jobbighetsfaktor ° 1: är att jag måste flytta den helgen pappa kommer ner och hälsar på.
Jobbighetsfaktor ° 2: är att jag inte bor speciellt centralt längre, då alla tre lägenheterna mer eller mindre befinner sig en bit utanför centrum (vilket egentligen inte är ett stort problem, för att åka in till centrum tar ingen tid och då kommer jag att ha mitt kollektivtrafikkort, så det är smidigt!)
Jobbighetsfaktor ° 3: Jag vet inte om jag får ta ha gäster sovandes kvar, vilket suger. Ida kommer nog och häslar på mig, vilket jag verkligen, verkligen, verkligen vill!

På plussidan ligger en av lägenheterna precis vid Lancetti och vid Lancetti bor Michaela och Patrik, så då bor jag typ en minut bort! Dessitom har jag kommit fram till att jag nog inte tykcer speciellt mycket min lägenhet på via Plinio...

Igår var en bra kväll. Nästan för bra. Det var hemlagad mat hos Michaela och Patrik, jag var så trött och så inne i den sjukt bra stämningen att jag inte riktigt orkade ta några bilder. I korthet bestod kvällen av; typ asgod mat, vin, astrologi, diskussioner om hurvida sanning alltid är bra, spådda händer och djurläten.

Nu sunkar jag fortfarande runt i sovkläder och drar mig för att gå och handla. Men jag måste gå och handla, jag måste klä på mig... Eller?

Jag började min födelsedag med frukost. Älskar hur äggen ser ut här nere!


Bästa frukosten med kokt ägg, yoghurt, nötter, frön, skivad banan, jordgubbar och fikon! Bästan fungerande dator Sony gjorde mig sällskap, i vanlig ordning.


På kvällen gick vi ut och åt. Det blev en väldigt olyckad kväll, jag hade (nu såhär i efterhand kan man säga ett svagt ögonblick) bjudit med mig tjejerna i min klass... De var väl inte speciellt pratglada, Michaela och Patrik fick slita som djur för att få igång någon gång av konversation.



Förrätterna var i alla fall riktigt goda. Jag och Michaela delade på en bruschetta och...


... någonting som hette någonting, men innehöll typ hårt tunnbröd, parmaskinka och buffelmozzarella och var ungefär det godaste jag ätit.


Tyvärr så var kvällen ganska misslyckad. Restaurangen och personalen blev en dålig erfarenhet, stämningen kring bordet var otroligt syntetisk. Jag var helt slut när vi väl kom ut från restaurangen och hade betalat.



För att jag inte skulle gå och lägga mig med en katastrofal födelsedagskväll bakom mig, satte sig jag, Michaela, Patrik och Eduardo, som anslutit sig efter middagen, ner på en bar och stillade nerverna med en drink. Så man kan säga att födelsedagen avslutades i fina vänners sällskap med lite skratt!


När jag kom hem, korkade jag upp min födelsedagspresent ( från M & P); macaroons från Laudrèe!

I onsdags mötte jag upp Michaela och Patrik, samt deras vänner från skolan, för att gå ut och äta. Vi åkte till Navigli, som för övrigt blev min absoluta favoritdel av Milano på en gång. Självklart tog jag med mig kameran för att dokumentera, minneskortet å andra sidan villa stanna hemma så det fortsatte att sitta i datorn - det blev snodda Iphonebilder från den kvällen!



Vi började med att äta lite middag på en bar som hade en väldigt alternativ källare, plastjulgransris med lampor i taket (?) ser man inte varje dag. Här är i alla fall jag och Alejandro när vi är mätta (båda tjatade hela vägen om att mat skulle väl sitta fint nu va!).



Michaela och Patrik.



Stanna och äta lite crêpes på det? Ja, självklart!



Sedan gick vi vidare till en vineria som serverade urgott vin nästan gratis. Man satt på plåthinkar på gatan och det var det bästa jag gjort! Det är så det ska vara, inget knussel!



Salutè boys!


När klockan slog tolv sjöng alla Tanti auguri a te vilket är ja må hon leva på italienska och jag fyllde nitton år. Rödtjutsfnittrig och underbart glad åkte jag hem och sov några timmar för att sedan fortsätta min födelsedag.

+ lyssna på Jens Lekmans an argument with myself



Bild

I brist på existerande kanelbullar (dvs icke-IKEAköpta frysta sådana) får en två veckor gammal bild ersätta en sådan. Den var i och för sig god, så vitt jag kommer ihåg.

Jag förklarade idag för donnorna i min klass vad en kanelbulle var, alla fyra tittade ytterst skeptiskt på mig. Det är visserligen lite konstigt att ha två kalerdarieutmärkta dagar för att fira bakverk (!)...

Idag, den fjärde oktober tvåtusenelva, var jag på min första italienska farmers market. Det var skräckblandad förtjusning som det så ofta är i ett helt nytt land och språk. Det var myckte folk som trängdes och jämförde priser och frågade frågor som: "Är de här persikorna från Sicilien? Är de certifierade?". Jag strosade mest runt, kollade lite priser men valde att handla i grönsaksstånd där grönsakshandlarna såg trevliga ut och fruken och grönsakerna fina.

Det jag fick med mig hem var en ask jordgubbar, fem fäska fikon, två avocado, två röda paprikor, en klase plommontomater och en klase bananer + en extra som jag fick av en snäll grönsakshandlare! Jag hade nog tänkt att handla lite mer, men det blev förvånansvärt tungt, vilket också gjorde att kameran blev svårhanterbar! Hur som helst fick jag med mig det jag allra helst ville ha, resten finns på mitt snabbköps grönsaksavdelning.

Det här är min utsikt mot innergården från mitt rumsfönster.


Jag och Michaela åkte för att titta på Inter - Napoli på i lördags.


Vilket äventyr det var, italienare är verkligen så engagerade i sin fotboll. Efter Inters tredje slarvmål reste sig halva publiken upp och gick hem, jag anade en tår i någras ögonvrår.



Domen är så vacker att det nästan gör ont i hjärtat varje gång man tittar på den.


I söndags mötte jag upp Patrik och Michaela för lunch på härligaste cafét.



Vi fikade givetvis lite också.




Vi gick genom en park Sempione och hittade en gäng killar som satt och trummade!


Det var bara så härligt random och alla tre konstaterade att: "Vi bor i en av världens underbaraste städer!"

Jag har som sagt fått internet att fungera på min dator, vilket är så fruktansvärt skönt. Det betyder att jag kan blogga mer, så NU ska jag vara duktig och ta med kameran vart jag än går!

Bara därför är symbolen men bilduppladdningen borta... Återkommer inom kort!