flavoroffashion

En sak jag verkligen kommit till insikt med genom att bo själv är hur förbannat tråkigt det är att äta och laga mat åt sig själv. Varför anstränga sig någevidare när det ändå bara är jag som äter? Missuppfatta mig verkligen inte jag älskar mat, laga, äta, planer och så vidare, men halva nöjet är ju liksom att få någon annas åsikt. Sedan är det fasiken så mycket roligare att sitta vid ett matbord och socialisera sig än att sitta på en pinnstol med en dator som den enda sociala tillgången på några meters radie...

Med detta faktum i åtanke bjöd jag över min partner i brott, Michaela, för att vara en del av matbordets sociala cirkel. Men ack, karma slog till i form av ytterligare en komunaltrafikstrekj eller "sciopero" som det heter på pastaspråk (den andra på två veckor) och allt vad tunnelbanor, bussar, spårvagnar heter blir icke-fungerande. Med andra ord kan inte hon, eller jag för den delen, ta sig någonstans. Svordomar, svordomar, svordomar och lite mer svordomar.

Så vad händer? Tja, just nu sitter jag på stengolvet i mitt hyrda rum med min enda elektroniska sociala tillgång och har i en timmes tid frenetiskt letat efter ett kul recept utan någon större framgång. Herre Jesus vad jag älskar ungkarlslivet!



Under tiden detta begrundas är det möjligt att njuta av minnet av en betydligt mer lyckad middagsafton. Rökta räkor, saffransaioli och Ivar Idasson.

Svordomar åt de komunanställda lokaltrafikschaufförerna!!!