flavoroffashion

Ida kommer och hälsar på om en månad. Jag kan knappt vänta, jag saknar Ivar så satans mycket.

Jag tittade igenom några gamla bilder på datorn och snubblade över en mapp med en av våra berömda frukostar i början på året. Jag blev lite tårögd och ledsen i hjärtat. Det var en månad sen vi satt på min säng höll om varandra och grät. En månad är en så otroligt lång tid. På en månad kan så mycket hända, så mycket har hänt. Inte bara på en månad, sedan vi hade den där frukosten i slutet av februari har det hänt så mycket. Så många stunder av skratt; studenten, midsommar, körkort, Västerås. Och nu, Milano för mig. Här har jag undersköna, fina, nya människor som jag har kommit att tycka mycket om under en kort tid, men hemma finns den finaste människa jag vet, min allra bästa vän.