flavoroffashion

Vissa dagar ser man lika glammig ut som en soptunna, trots att man vill se ut som Kate Moss. Just nu är jag inne i en period där inget duger, kläderna är gamla och tråkiga, kroppen kan ta sig och jag vill inte ens kommentera den! Håret är väl okej, men det är typ det. Man hittar alltid nya fel.

Det sägs att självförtroende är det vackraste man kan klä sig i, men hur gör man för att skaffa själförtroende när man inte tycker om det man ser i spelgen? Jag säger inte att jag hatar mig själv, för det gör jag inte, men det finns andra människor som känner så på riktigt. Hur kan man, trots att olika händelser får en att må pyton, tycka om sig själv och sin egen kropp och vara nöjd? Är det en bieffekt av ett för medvetet samhälle eller har vi helt enkelt en så falsk bild av det som är "rätt" att vi själva inte ser det som är verkligt? Det kan räcka med ett nekande, ett nekande baserat på känslor, som gör att vi känner att vi inte duger. Jag har känt det många gånger, självförtroendet ligger och skräpar på golvet och jag har ingen aning om hur jag ska plocka upp det därifrån. Jag vill känna att jag och min kropp är ett team som jobbar tillsammans och det gör jag emellanåt, men ibland går det inte. Ibland hänger magen ut för mycket. Ibland tänker jag för mycket på vilket mat som är bra. Ibland känns det som att det inte räcker med att jag tränar tre gånger i veckan för att ingenting händer. Ibland tror jag inte på att muskler väger mer än fett. Ibland är jag dum. Ibland kommer ibland oftare än vad jag vill. 

Sanning är sanning och det är verklighet.

Bilder: här