It's like forgetting the words to your favourite song



Förra veckan var jag och mamma ute i Sättra, till vårt gamla hus som nu mer figurerar som sommarhus eller dylikt. Jag har hatat det stället för att det ligger så öde, men i tisdags när jag kände att det var skönt att vara någon annanstans än hemma, insåg jag dels hur skönt det är och dels hur vackert sättras skogar verkligen är. Jag önskar att jag hade haft en systemkamera och fotat allt det vackra. Jag kommer nog tvinga mamma att åka ut dit innan vi drar till Rhodos, vill så gärna gå långa promenader, plocka blåbär, baka och läsa böcker i stillheten. Man inser att man saknar saker man lämnat bakom sig, att man uppskattar saker som förändrats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0