flavoroffashion

Jag och Ida ska se den här filmen på bio. Jag tycker om att gå på bio.

Är det okej om jag bloggar mycket ikväll eller? Känns som om ett seriöst inlägg är på ingång.

Det var rätt länge sedan som jag kände mig ensam. Jag tycker egentligen om att vara ensam, sagt av ett ensambarn som tillbringat i stort sätt hela uppväxten ensam. Jag trivs ensam, men jag trivs med många människor runt mig också. Det är bara något med att få en stund med sig själv som jag dras till, kanske är det för att jag just nu också känner ett stort behov av att flytta hemifrån och skaffa ett egen ställe. Vad det än beror på kan det emellan åt uppstå en annan känsla, ensamheten blir negativ och jag mår dåligt på grund av den. Ensamheten kan finnas på så många olika nivåer, just här och nu, när man saknar någon som är borta, när man inte har någon att prata med, när man saknar någon vid sin sida och i sitt hjärta. Ibland kan man inte identifiera vilken sorts ensamhet man känner, den bara finns där. Vad det än gäller blir det mycket jobbigt just då, när något man tycker är skönt vänder och blir något som framkallar sorg. Jag såg en film idag som handlar om att den största lyckan man någonsin kommer uppleva i livet är den lyckan man delar med andra. Sorgligast var att huvudrollen som kom till den insikten dog förgiftad av hunger och ensam i ödemarken...

Okej, det här inlägget började som någonting och slutade som någonting helt annat, jag tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig nu. God natt.

Bild: här