flavoroffashion

Idag är en sån dag när jag inte vill vara ensam med mina tankar. Idag är en sån dag när jag förbannar hjärtat och hjärnan beroende på vilket man kan skylla mest på. Idag är en sån dag när rynkan i pannan framträder allt tydligare. Idag är en sån dag då Audrey skulle vara en lämplig aktivitet, olyckligsvis befinner sig hon i fel hus. Idag är en sån dag då tårar skulle vara ett sätt att koppla bort tankarna. Men gråta vill jag inte, jag vill veta på vilket sätt jag ska tänka om, veta hur man bygger upp ett mentalt paraply som stänger ute tankar. Känslor också för den delen.

Det handlar naturligtvis om kärlek. Vissa perioder i livet måste man välja bort kärlek till en annan person. Istället måste koncentrationen läggas på den kärlek man känner för sig själv. Trots att det är en kärlek som kanske är den viktigaste ändå, så är det ibland otroligt svårt att glädjas åt den självfokuserade kärleken. Jag är i en sådan period. Ibland är det värt så mycket att få vara själv - en frihetskänsla. Men sedan kommer kvällar som den här; då jag inte fattar varför jag lägger mig i en tom säng, kväll in och kväll ut. Det känns meningslöst att hitta en humoristisk textrad i en bok och skratta åt den helt själv. Egentligen känns det mesta meningslöst.

Jag är låg ikväll och känner att ibland måste man våga dela med sig. Om det är något av vidare intresse i orden för någon annan gör mig detsamma. Det här är mina hjärnspöken. De kan lika gärna vara försvunna imorgon och aldrig visa sig igen, men ikväll känns varenda en av dem.