WILD HORSES WE WILL RIDE THEM SOME DAY



Baksidan med att vara sjuk är att man inte kan göra så mycket mer än att ligga i sängen. På grund av att jag således bara har legat i sängen i två dagar, har jag också haft väldigt mycket tid att fundera på ett och annat. Ofta när jag funderar kommer jag fram till saker som oroar mig. Så även denna gång, det jag har kommit fram till att jag oroar mig för är följande:

1. Jag är riktigt orolig för att de pengar jag tar med mig till Milano inte kommer räcka för fyra månader, jag har valt att inte ta studielån utan har tjänat (tjänar) ihop alltihop själv. Eftersom att jag aldrig varit i Milano, eller ens i Italien, har jag ingen aning om vad saker och ting kostar, tänk om jag missberäknat alltihop?

2. Orosmoln ett från förra veckan är upplöst och det var hur jag ska ta mig från flygplatsen. Hur som helst är orosmoln två från förra veckan fortfarande kvar, hur ska jag hinna/orka få tag på middag? Och viktigare, hur ska jag hinna/orka få tag på frukost? Jag landar på kvällen och kommer vara helt slut. Något säger mig att jag lär spendera ganska mycket pengar på mat den första veckan...

3. Hur i hela frides namn ska jag kunna packa ner kläder för 16 VECKOR i EN RESVÄSKA?!?!?!?!?!?!?! Jag som har beslutsångest varje morgon...

I mitt skujdomstillstånd kom jag även fram till en icke-orosslutsats:

Sluta oroa dig, släpp på kontrollen och låt saker och ting lösa sig på plats. Detta, kära vänner, är något jag måste lära mig. Detta är det jag kommer lära av mest; att inte veta hur saker och ting löser sig fören de är lösta och framför allt inte oroa sig för hur eller om de kommer lösa sig. Allt löser sig, Karlsson, på ett eller annat sätt.

Bild

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0